Det gick inte riktigt som tänkt med psykologen idag.. Han kunde mest konstatera att jag inte är psykiskt sjukt. Och det är jag ju inte. Jag är fysiskt sjuk. Och är relativt deprimerad och får panikångest av detta och/eller medicinerna jag äter. Så är det med det. Och behöver jag prata igenom allting är en kurator bättre. Jag däremot funderar på ifall jag behöver något mer än samtalskontakt vad det gäller panikångest. Men kanske inte. Jag vet inte. Är det medicinernas fel är det ju inte lätt.
Jag kände igen namnet på kallelsen någon så vansinnigt och jag visste inte varför. När jag såg honom kände han igen mig direkt och visste inte varför han heller. Väl inne på hans kontor frågade han om jag inte boxas. Han är Timrå boxningsklubbs läkare (där jag tränade i alla fall första 3 åren om inte mer) Och varit läkare på många tävlingar. En svunnen tid.. En avlägsen värld. Jag saknar det fortfarande varje dag.
Matthias, min (favorit)läkare som också bor mitt emot träffade jag på igår och han sa att han skulle ringa mig idag, vilket han gjorde.. Och jag missade det, för jag sov som en klubbad säl. (Jag gissar inte gärna ett samtal från honom) Mamma hämtade mig efter psykologen (för att jag satt på toaletten och grät, mest för att gråtandet drog igång redan inne hos psykologen, jag är inte strålande på att stänga av när jag väl kommer in i ett sånt tillstånd) kämpade mot min panikångest (och lyckades avstyra den, jag lär mig!) och körde hem mig till sig. Där sov jag i tre timmar. Vad ju bra för dygnsrytmen jag halvt haft ihjäl mig för att fixa..
Jag var riktigt illa däran imorse. Kroppen ville knappt resa sig. Jag hade äntligen fått sova inatt men bara 6 timmar. Ja det är jättelite, för mig. Och efter 38 vakna timmar extra jobbigt. Jag ville inte dit.. Och trots att jag bad Jocke ringa och väcka mig vaknade jag inte. Förrän lite sent. Jag hatar det faktum att jag snoozar omedvetet. Glömde bort att lägga mobilen någonstans jag inte når den. (Jocke gör så, jag tror det är ett vinnande koncept för såna som jag..) Mamma körde dit mig.
Nu ligger jag hemma, ensam (med Saga) och mår dåligt. Jag saknar Jocke något så fruktansvärt och skulle egentligen vara med honom. Men det blev inte så. Han mår dåligt/är död, jag mår dåligt/är död, ingen orkar ta sig till den andra. Så kan det gå. Men det är jobbigt ändå.
Nu ska jag koncentrera mig på Idol. Viktigt.
3 anmärkning(ar):
Jag kan hämta dig i morgon om du vill vara här och ha sällskap. Så du slipper vara ensam. Du sover ganska bra här...Mat finns det också.
om du vill ha sällskap så är det bara att höra av dig. även om du inte orkar göra nåt. jag är något av bäst i världen på att göra just ingenting :)
Eller så kommer du till Umeå! Noppe får de flesta att glömma sina egna problem och fundera vad fan det är för fel på honom istället.
Skicka en kommentar