Jaha..

Nu ringde jag till slut sjukvårdsupplysningen. Självklart var det någon jag träffat flera ggr som varit hemma hos mig via ASIH så hon kände till allt om mig.

Jag säger som jag sa till henne.. "Jag har liksom inte velat ringa förut för jag är så rädd att dom tar in mig!" dom gör ju det vetni.. Tar in en och släpper aldrig ut en! Men jag säger också som hon sa, blir det värre är det ju bara att åka in.

Hon hade i vart fall ingen aning om vad det kunde vara och tyckte att jag ska kontakta medicinavd under morgondagen. Finns det något värre än att försöka få fart på sjukvårdsköer under sommaren? Ger mig fan på att Matthias har semester, och då vill jag inte träffa nån alls om jag ska vara helt ärlig.. Men nöden har ingen lag.

Jag försöker googla men jag hittar otroligt lite om huggande eller knivskärande magsmärtor. Jag hittar EN som bloggat om likadana symtom och hon fick Crohns som diagnos, sen ändrat till IBS.. Får mest bara upp min egen jävla blogg när jag googlar.

Det ska inte inom rimlighetens namn vara Crohns, det ska inte det. De har utrett det tills dödsdagar for gods sake. De har utrett och utrett och utrett.. Jag kommer helt tuppa av om jag får den diagnosen. Men det ska jag inte, det får jag inte. Visst får jag inte? Då känns IBS troligare. Men varför har jag alltid massa fel som ingen hört talas om eller vet vad det kan vara? Trodde sjukvårdsupplysningen skulle lugna mig och säga att det kan bli så. Det känns alltid värre när jag anstränger mig mer. Jag ville att det skulle vara en naturlig följd av överansträngning. Jag ringde i princip enbart för att bli lugnad. Inte tvärtom. Varför varför varför ska jag alltid vara ett sånt jävla idiotiskt fall?

Säger bara en sak, tur jag tog avbeställningsskydd på resan.