Jag brukar akta mig för ordet feminist. Varför då? Jo, för att jag är lite för less på att sätta etiketter på mig själv, i synnerhet en sådan missförstådd sådan. Om jag känner ett behov av att visa människor vad jag tycker kan jag säga det med mina åsikter, om det passar in under någon label så kan folk själva få sätta mig i en sån, om de behöver. Det ska jag göra nu, säga vad jag tycker. Lite om barnuppfostran och "könsneutralitet".
Jag skiter fullständigt i om tjejer är "tjejiga" och har på sig rosa klänningar, om kvinnor gör saker som är typiskt kvinnliga överlag, är det inte det som är grejen? Att man överhuvudtaget inte ska bry sig? Blir det inte ännu dummare om man ska göra en grej av det hela tiden, som om det är fel att vara "typiskt kvinnlig" och superviktigt med könsneutralitet. Jag bryr mig inte, alla har väl på sig vad de vill, beter sig hur de vill. Alla människor, utan att dela upp dem. Jag har inget emot heller om jag får en dotter som bara vill leka med barbie, klä ut sig till prinsessa och ha allt i rosa. Min dotter får ha på sig det hon vill ha, jag skulle absolut inte förneka henne rosa för att vara typ politiskt korrekt, "feministiskt" och prompt ha ungen "könsneutral." Jag kan uppfostra min dotter ändå till att förstå att hon är lika mycket värd som alla andra, att hon aldrig någonsin ska acceptera att någon annan särbehandlar henne eller förnekar henne något för att hon är tjej/kvinna och att hon aldrig ska begränsa sig själv heller. Jag har full tilltro till min förmåga att uppfostra mina barn, son som dotter, utan att behöva göra en big deal av färger och kläder, och utan att konsekvent ge min dotter bilar
bara för att. Man brukar rikta kritik mot att man ger dottern rosa kläder, allt är puttinuttigt, de leker med prinsessor, spisar et cetera och lär sig sin "kvinnliga roll" från barnsben. Det behöver inte alls vara så. Det ligger mer i uppfostran enligt mig än i leksakerna. Oavsett om jag får en son eller dotter kommer de lära sig att laga mat och hjälpa till hemma. Jag tänker inte göra någon skillnad i hur jag lär dem att man ska vara som människa, även om Pojke lekte med bilar och Flicka stod vid leksaksspisen. Så därför spelar det ingen roll om Flicka vill vara den urtypiska tjejen i sina leksaker och kläder .Jag tycker det är lite drygt med folk som ska göra en så stor grej av sina ungars grejer. Det är bara barn. De vet bara vad vi lär dem.
Men till saken. Anledningen att jag alls började tänka i dessa banor är Katrin Zytomierska. . Något jag inte tror eller tycker är vad hon säger. Hon skriver att vi inte kan göra något åt de könsroller som råder, att de är helt naturliga och
inbyggda. Det är inbyggt för pojkar att vilja leka med bilar, och har inget med uppfostran eller liknande att göra. Det är upprörande att någon som når ut till så många konsekvent sprider sådan utomordentlig dynga som denna människa gör.
Vill min son leka med en bil så får han leka med en bil, precis som min dotter. (Mina eventuella barn pratar vi om, jag vet ju inte vad jag får.) Det gör dem för att de vill, av diverse anledningar. Inte fan är det
inbyggt i min dotter när hon föds att hon ska leka med barbie och sonen att han ska leka med bil. Ska det härstamma från människans begynnelse eller? Första människan av kvinnligt kön kände ett enormt, inbyggt sug efter en barbiedocka och leksaksspis. Så var det nog...
Det finns inget inbyggt eller medfött sug efter leksaker och kläder som hör till ens eget kön. Det är faktiskt något vi lär dem, oavsett om vi tänker på det eller inte. Vem köper kläderna och leksakerna? Skulle barnet inte vara ett lyckligt barn om man som pojke bara fick leksaker som är "menade" för tjejer? Klart han skulle! Det finns inget naturligt eller inbyggt i en snygg könsuppdelning. Han vet ju inget annat, det är vi som lär dem könsroller. Det är föräldrar, och det är historiskt nedärvt system, eller hur jag ska uttrycka mig. Det är samhället. Det är mycket. Man får ta ansvar som förälder att lära barn vettiga värderingar, det är allt. Man kan göra det, även om Ebba 3 år har en leksaksspis. Som hon fick av sina föräldrar...
Jag kan nog säga såhär på rak arm att jag kommer klä min eventuella dotter i klänningar och rosa och köpa annat som uppfattas som kvinnligt. Jag kan också säga att hon inte kommer bli en sämre människa eller något slags offer på grund av det. Jag kommer göra det för att jag tycker det är fint. Det är lite så man gör, ett nyfött barn har ju ingen smak utan föräldrarna bestämmer. Därför kommer vår eventuella dotter också ha en uppsjö av tröjor med hårdrockstryck och liknande... Jag själv älskade att leka med bilar när jag var liten och får jag en tjej kommer det inte hindra mig att köpa även såna leksaker. Barnen kommer bli äldre och välja själva. De kommer få veta att det är okej att vara och se ut som man vill. Det som räknas är hur de beter sig mot andra. Jag tycker det blir lite dumt att inte köpa rosa till en tjej av någon slags princip. Bara köp det som man tycker är fint, eller? Sen uppfostrar man ungen rätt, så ska det inte vara nåt problem sen. Vad Pojke än leker med kan man lära honom att behandla kvinnor som lika mycket värda och med respekt.
Det som gör att man "inte kan" klä sin son i rosa prinsessklänning är samhället och samhället enbart. Samhället som består av människor. Vi lär barn, medvetet och omedvetet. Det är så det är. Jag kommer ge mina barn lite både och, och de kommer få ha det som de vill ha när de blir äldre. Men framförallt kommer jag vara klar med hur man beter sig som människa, inte som kvinna eller man. Man är alltid likvärdiga, i samhället, i förhållanden, i hemmet. Man har alltid respekt och empati.
Jag älskar och hyllar kvinnligt, jag gillar det typiskt kvinnliga och tycker det är fint. Men jag gillar mycket olika, både på mig själv och andra, jag klär mig inte så kvinnligt själv faktiskt. Jag tror i alla fall att man kan vara en "typisk" kvinna och ändå ta över världen. Vi har en lång bit kvar, men om vi kunde sluta göra sån jävla stor grej av såna här saker. Och sluta hävda att beteenden och smak är nedärvt i ens kön - jag vill helst inte ens tro att det finns människor som säger såna saker men ibland finns det mitt framför näsan på en.
Länk till Katrins inlägg.
