Det börjar ta på krafterna med stora sömnbesvär, och det känns som man slösar bort halva dygnen genom att vara vaken på natten, sova bort halva dan, och ändå känna sig helt slut och knäckt för man vaknar flera gånger i timmen hela tiden. Även om jag kliver upp tidigit, håller mig vaken hela dagen och kvällen och är jättetrött, så somnar jag ändå inte förrän sent på natten. Ligger absolut inte och oroar mig eller så över något. Jag bara är så, har alltid varit så. Enerverande.
Jag testade skicka en förfrågan om förnyat recept på sömntabletter, får väl se vad de säger om det. Skeptiska läkare, fast det ska man väl vara, antar jag.. Jag kände mig faktiskt tvungen att skriva till i den ruta man skulle förklara hur medicinen fungerat att jag klarat mig på 30 sömntabletter över en halvårsperiod det här året, alltså 60 tabletter på hela året, varför jag anser att jag inte är i riskzonen för att bli beroende av läkemedlet i fråga. Jag ber dessutom om den svagaste dosen, egentligen vill jag ha en högre, men jag vill hellre att de skriver ut än låter bli för att de tror att jag är någon slags junkie.
Det är ingen vinst för mig att be om sömntabletter, mer en förlust. Men ändå är det skönt, de är en trygghet och en tröst, jag vet att om jag behöver kan jag få den där nattens sömn, och det är så skönt. Man kan anpassa det till vissa skoldagar då det verkligen behövs. Man kan komma på rätt spår igen. Man får SOVA.
Ofta när jag sover såhär dåligt har jag väldigt dålig matlust och frukosten blir lidande. Men jag ska ta en liten skål med müsli och ett glas grapefruktjuice, jag är ändå skyldig kroppen en hyfsad start på dagen om jag kan. Försöka duger.